Fast det här är ju inte Dantes inferno. Dock tyckte jag att det var en fin inledning på detta nya bloggprojekt som är centrerat kring böcker, poesi och ord i allmänhet. Om nu ord någonsin kan vara i allmänhet, Bachtin sa ju att de var bebodda. Jag kan härmed redan ge mig själv en guldstjärna i credhimlen eftersom jag efter blott några rader redan hunnit droppa en riktig tungviktare i den litteraturteoretiska boxningsringen.
Igår såg jag ett program på svt där bokaktuella Åsa Sandell intervjuades och frågan och fick frågan om varför boxning och litteratur är så sammanknippade på diverse kultursidor. Jag säger det rakt ut: jag har aldrig märkt det. Jag vet att det är populärt bland skrivande människor att likna sitt hantverk vid något fysiskt, kanske för att försöka beskriva den metala fightingen, vad vet jag. Bland annat sa Gustave Flaubert då han skrev Madame Bovary att "valet av adjektiv kan komma mig att svettas blod".
Kort sagt, våldsmetaforen är jag med på men att den ska vara centrerad kring just boxning? Jag ska öppna ögonen om möjligt ännu mer om någon timme när jag ska läsa dagens kultursidor i DN och SvD. Kanske står det "boken knockade mig totalt" och "filtpennans kork är författarens svar på boxarens tandskydd" på var och varannan rad. (Det finns faktiskt författare som endast ville skriva med filtpennor! Och det är ju känt hur viktigt det är att skydda pennan med korken för att den inte ska torka ut, något lärde man sig väl som barn.)
Jag börjar så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar