Tillbaka i Stockholm igen, förvirrad kastas man ut mitt på centralstationen som en nyfödd i en kokande gryta. Och genast är allt lugn man fått i barndomshemmet som bortblåst, man börjar genast gå fortare trots att man släpar på en och annan resväska. Men man vänjer sig. Det är ju inte bara illa trots allt. Man träffar folk man har saknat som har varit i Zambia och man träffar folk man har saknat som inte har varit i Zambia och sen åker man till universitetet och börjar en kurs i semiotik.
Där läser man texter där det ibland står saker som det här:
"Language does not simply name pre-existing categories; categories do not exist in 'the world' (where are the boundaries of a cloud; when does a smile begin?). "
och sen har man en dedikerad lärare som skriver:
"den som har ont om tid men ändå vill följa kursen kan koncentrera sig på läroböckerna, d v s Chandler och Sonesson, den som vill leva ut sin kärlek till teorin och det abstrakta tänkandet läser allt"
Och tro mig, jag känner stark kärlek till det abstrakta tänkandet så jag har mycket att läsa. Dock så är jag mycket rastlös med mina studier just nu, jag längtar så mycket efter sommaren då jag kan återvända till ÄLVEN och SKOGEN och sitta i min lilla skrivstuga dag ut och dag in.
Egentligen är det enda jag vill ha den här känslan.
Det skulle räcka med en enda dag på hela sommaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar